Syftet är inte bara att sänka energikonsumtionen och koldioxidutsläppen. Man vill också trygga regionens energiförsörjning, bl a genom att minska beroendet av importerad energi från politiskt instabila områden.
Kraven som läggs fast i direktiven ska resultera i
att en för EU gemensam metod för att beräkna en byggnads energiprestanda utarbetas.
att minimikrav på nya byggnaders energieffektivitet tas in i resp medlemslands byggregler
att motsvarande minimikrav tillämpas också på befintliga, stora byggnader som genomgår större renoveringar.
att ett system för energicertifiering av byggnader införs. De ska exempelvis finnas tillgängliga för den presumtive köparen resp hyresgästen när byggnaden byggs, säljs eller hyrs ut.
att regelbundna kontroller av värmepannor och luftkonditioneringssystem genomförs.
I direktivet sägs också att minimikraven för en byggnads energiprestanda ska ses över med
jämna mellanrum, minst vart femte år, och vid behov uppdateras bl a med hänsyn till den tekniska utvecklingen.
Direktivet ska börja gälla den 4 januari 2006. Innan dess måste resp medlemsland anpassa sin lagstiftning och sina bestämmelser så att direktivet kan följas.
Det blir också upp till varje land att utforma program och system för hur direktivets mål skall nås. Det krävs både incitament och olika stimulansåtgärder som motiverar fastighetsägare och boende att bli bättre på att spara energi. Förväntningarna från EU-parlamentet är naturligtvis också att länderna i sina regelverk ska ställa högre krav på energihushållning i byggsektorn än direktivets minimikrav.
Behovet av stöd och engagemang från allmänheten bdöms som en viktig förutsättning för att nå direktivets mål. Det betyder att vi under de närmaste åren kommer att mötas av kampanjer och informationsaktiviteter av olika slag, som syftar till att få igång ett ökat energiparande i bostadssektorn.
5.3.2003
|
