<iframe src="//www.googletagmanager.com/ns.html?id=GTM-5MDD4K" height="0" width="0" style="display:none;visibility:hidden"></iframe>

VVS i välisolerade byggnader

I ett energieffektivt hus är behovet av rumsuppvärmning lågt och kan därför tillgodoses genom uppvärmning med ventilation. I ett passivhus krävs till exempel maximalt 10–15 W/m2 ström för rumsuppvärmning, vilket ger ett totalt strömbehov på 1,0–1,5 kW per 100 m2 behandlad yta. Ett traditionellt värmesystem med radiatorer eller golvvärme behövs inte längre. Värme kan genereras med hjälp av ventilationen.

Det finns två huvudsakliga alternativ:

  • tilluft kan värmas upp centralt direkt efter den har lämnat ventilationsaggregatet.
  • separat för varje rum, vid ventilerna.

Det första alternativet genererar luft med jämn temperatur för varje rum. Vid det andra alternativet kan lufttemperaturen justeras för varje enskilt rum.

I ett energieffektivt hus med bra värmeisolering i klimatskärmen kan en behaglig värmekomfort erhållas med hjälp av lägre rumstemperaturer. Man strävar vanligtvis efter en rumstemperatur på 20–21 °C i konstruktionsprocessen.

Golvvärme är användbart i badrum, eftersom det ger en behaglig känsla och bidrar till att golvet snabbt torkar. Golvtemperaturen ska dock vara lägre än för normal golvvärme för att undvika alltför höga temperaturer. Golvtemperaturen bör vara endast 1–3 °C högre än lufttemperaturen. Stora ytor med golvvärme ska undvikas i övriga rum.

Den vertikala temperaturskillnaden i rummen bör vara mindre än 2 °C mellan 0,1 och 1,1 m, dvs. mellan ankeln och nacken på en sittande person.

I ett passivhus är passiv solvärme en del av värmesystemet. Temperaturen i olika rum varierar beroende på bidraget från solvärme och invändig värmetillförsel. Därför rekommenderas rumsspecifik temperaturreglering. Uppvärmningstiden för ett passivhus är kort jämfört med ett standardhus. Bidraget av solvärme kan ge en alltför hög temperatur även under tidig vår. Därför måste det vara möjligt att avleda luften från värmeåtervinningen för att undvika behov av kylning. 

Konstruktionen ska tillhandahålla kylning med passiva medel. Dessa inkluderar solskyddsfönster, nedkylning nattetid med hjälp av ventilationen och effektiv ventilation dagtid (se figuren). Ersättningsluft för ventilationen kan tas in från husets norra sida. Jordvärme kan användas för att förvärma friskluft under vintern och för nedkylning under sommaren. Genom att förvärma friskluft under vintern minskas kylningsbehovet vid ventilation med värmeåtervinning och förbättrar värmeåtervinningsgraden.

Solskyddsfönster och solavskärmning under fönstren är de effektivaste passivmetoderna.


Reducerat kylningsbehov


När man väljer öppen spis bör man beakta dess storlek eftersom passivhus har ett mycket lågt uppvärmningsbehov måste värmeutvecklingen från den öppna spisen också vara liten. Den öppna spisens värmelagringsförmåga och värmeutvecklingsgrad beror helt på dess storlek.

Ventilationsgrad och värmeåtervinning
Enligt byggregler krävs vanligtvis en lägsta ventilationsgrad på mellan 10–15 l/s per person, vilket är ca 1 l/s per m2 i kontorsbyggnader med normal beläggning, och 0,5 luftomsättning per timme i boendemiljöer i bostadshus.

Nedan följer ett exempel på ventilationsgrader för kontor beroende på föroreningsgraden uppdelat i tre kategorier (CEN 1752)

Kategori  Endast personer  Material med liten förorening Material med stor förorening
   l/sm2  l/sm2 l/sm2 
 A 1.0 2.0  3.0 
 B 0.7  1.4  2.1 
 C 0.4  0.8  1.2 


När man beräknar ventilationsgraden kan koldioxidhalten användas istället för ventilationsgrader. Det är dock inte säkert att använda koldioxidhalten för att mäta ventilationen eftersom dess koncentrering i byggnader sällan är stadig på grund av variationer i beläggning, ventilationsgrader och utomhuslufthalt. Jämna koldioxidvärden kan beräknas baserat på ett koldioxidutsläpp på 0,00567 l/s per person som vistas i kontorsbyggnaden.

Mängden energi i ventilationsluften är hög och värmeåtervinning är ett ekonomiskt sätt att sänka energi- och driftskostnaderna för ventilationen. Värmeåtervinning är mer användbart vid höga luftflöden och låga utomhustemperaturer. Gränsvärden kan ställas in för minsta värmeåtervinningsgrad och storleken på luftbehandlingssystemet där värmeåtervinningen sker. Byggnormer kräver idag årliga värmeåtervinningsgrader inom intervallet 30–40 %. För passivhus krävs en årlig värmeåtervinningsgrad på minst 75 %. Moderna värmeväxlare kan uppnå återvinningsgrader på upp till 90 % i förhållande till dessa värmeförluster. I kalla klimat sänks värmeåtervinningsgraden dock på grund av behovet att tina upp is från värmeväxlaren. 

Frisk tilluft kan förvärmas innan den kommer in i ventilationssystemet för att förhindra att värmeväxlaren fryser. En jordvärmeväxlare som förvärmer tilluften minskar eller till och med eliminerar behovet av avfrostning. Jordvärmeväxlare rekommenderas inte i kalla klimat på grund av möjlig fuktkondens och hygienproblem. Ett system med slinga för jordvärme som har en värmeväxlare som förvärmer friskluften har framgångsrikt testats för en av Parocs passivhus piloter.

I de fall systemet har en värmeväxlare, värmepump och ett borrhål eller en markledning kan jordvärme eller -kyla utnyttjas genom att använda vätska som cirkulerar i rörledningar i marken. Rörledningens längd eller borrhålets djup bestäms av hur mycket förvärmnings- eller nedkylningsenergi som krävs. En horisontal markledning genererar 10–20 W/m uppvärmningsenergi.


Isolering av VVS-system

VVS-systemen (värme, ventilation och luftkonditionering) är allt viktigare i dagens lufttäta lågenergihus. Luften och vattnet som värmts upp eller kylts ned måste bibehålla temperaturen tills den/det når avsedd destination. Alla oönskade värmeförluster måste ventileras, vilket skapar en högre energiförbrukning.


Det är därför viktigt att utöver sluttemperaturen också titta på värmeförlusten. Även om det endast är en liten förändring av sluttemperaturen kan värmeförlusten vara stor. 


Räkneexempel: Temperatur och värmeförlust i ventilationskanalen
Dimension:  315 mm 
Längd:  30 mm 
Lufttemperatur:  20°C 
Lufthastighet:  3 m/s
Omgivande temperatur: 6°C 

Isolering Värmefölust, W  Sluttemperatur, °C 
Oisolerad 2607  12.9 
80 mm 226  19.3 
150 mm  143  19.5 

Ledningar är en väsentlig del av VVS-system och måste isoleras för att minska energiförbrukningen och driftskostnaderna. Värmeisolering krävs för att hålla vattentemperaturen i ledningarna inom rätt intervall. 

Räkneexempel: Värmeförlust i en varmvattenledning

Ledningar är en väsentlig del av VVS-system och måste isoleras för att minska energiförbrukningen och driftskostnaderna. Värmeisolering krävs för att hålla vattentemperaturen i ledningarna inom rätt intervall. 


Dimension:  22 mm 
Lufttemperatur:  55°C 
Omgivande temperatur: 20°C 

Isolering λ värde
W/m°C 
Isolertjocklek Värmeförlust
W/m 
Värmeförlust,
kWh /m, år 
Oisolerad  - 0 mm  40 350 
PAROC Hvac Section  0.035 20 mm   6.0 52
PAROC Hvac Section  0.035 40 mm  4.5 39
PAROC Hvac Section  0.035 60 mm  3.8 33

Även kalla installationer behöver tillräcklig isolering, både för att förhindra kondens och för att sänka kostnaderna. Det är generellt sett tre gånger dyrare att sänka temperaturen med en grad jämfört med att höja temperaturen med en grad.

Det finns också ett hälsoperspektiv i att hålla temperaturen på rätt nivå. Om varmvattentemperaturen sjunker för mycket finns det en ökad risk för att sjukdomar sprids (t.ex. pontiacfeber eller legionärssjuka) genom varmvattnet. Bakterier frodas i temperaturer mellan 25–45°C, optimalt vid 35°C.

Använd Parocs beräkningsprogram för att avgöra vilken isolering som behövs för ditt projekt.