<iframe src="//www.googletagmanager.com/ns.html?id=GTM-5MDD4K" height="0" width="0" style="display:none;visibility:hidden"></iframe>

Klimatskärmen: Värme, lufttäthet och fukt

a) Värmegenomgångskoefficient (värme)

Värmegenomgångskoefficienten, eller U-värdet, är överföringshastigheten av värme (i watt) genom en kvadratmeter av konstruktionen delat med temperaturskillnaden genom hela konstruktionen.

När två system har samma temperatur har de en jämn värme och ingen värmeförlust sker. När en temperaturskillnad finns tenderar värmen att förflyttas från systemet med hög temperatur till systemet med låg temperatur tills värmen jämnats ut. Denna värmeöverföring i ett hus sker via konduktivitet, konvektion eller strålning. Värmeisolering är därför utformad för att reglera de olika delarna av värmeöverföring.

Konduktivitet: I ett kraftigt material när molekylerna exciteras av en värmekälla på ena sidan av materialet. Dessa molekyler överför energi (värme) till den kalla sidan av materialet. Konduktivitet sker främst genom husgrunden och reglarna i stommen.

Konvektion: Uppvärmd luft blir mindre tät och stiger och kallare luft dras in för att fylla ut utrymmet som lämnas efter den förflyttade varma luften. Naturlig konvektion kan ske, till exempel, i ett lager av minerallullisolering med mycket låg densitet under extremt kalla vinterdagar.

Värmestrålning: Ett föremål överför värme till ett annat föremål genom värmevågor. Solen producerar till exempel strålningsenergi som värmer upp jorden. Strålning in i byggnader sker främst genom glasfönster och -dörrar.

Värmeförlust sker främst via konduktivitet genom byggkomponenter och genom luftläckage. 


Mineralullsprodukters värmekonduktivitet är summan av fyra faktorer:

 Värmekonduktivitet
  • Värmekonduktiviteten hos den stillastående luften i hålrummen mellan stenullsfibrerna.
  • Värmekonduktivitet genom fibrerna.
  • Naturlig och/eller forcerad konvektion på grund av luftrörelser i ullen.
  • Värmestrålning 
     
 


Värmekonduktivitet
  • I ull med låg densitet finns stort utrymme för strålning och luftrörelser.
  • En högre isoleringsdensitet minskar konvektionen genom isoleringsmaterialet och i synnerhet strålningen i ull.
  • En högre isoleringsdensitet ökar konvektionen genom fibrerna, dock inte särskilt mycket.

Värmekonduktivitet
  • Värmekonduktiviteten ökar
    när medeltemperaturen höjs.
  • För högre medeltemperatur,
    ökar den optimala isoleringsdensiteten. 
     

Alla byggmaterial har ett individuellt värmekonduktivitetsvärde som anges i W/mK. Ju lägre värmekonduktivitetsvärde ett material har desto bättre är dess isoleringsförmåga. 

Material Värmekonduktivitet, W/mK
Koppar
Aluminium
Stål
Vatten
Trä
Stenull
Luft
401
237
60.5
0.613
0.04–0.4
0.036
0.0263
Tabell: Värmekonduktivitet för utvalda material vid rumstemperatur


 Värmegenomgångskoefficient  4 Värmekonduktiviteten eller lambdavärdet (λ) är värmemängden som per timme under stadiga förhållanden passerar genom ett 1 m tjockt material med en yta av 1 m2 när 1 °C temperaturskillnad existerar mellan dess motsatta ytor. 


Ett materials värmekonduktivitet beräknas enligt EN-standarder. Det är den absolut viktigaste aspekten av ett isoleringsmaterial. Stenullsisolering består av upp till 95–98 % stillastående luft, vilket ger den utmärkta isoleringsegenskaper. Lambdavärdet för byggisoleringsprodukter anges så att 90 % av lambdamåtten ligger inom 90 % av angivet värde – d.v.s. "Lambda 90/90". Lambdavärdet för alla värmeisoleringsprodukter som tillverkats i enlighet med europeiska standarder testas och anges enligt samma metod.

Ett materials värmemotstånd (R) och en husstommes värmegenomgångskoefficient (U) kan beräknas med hjälp av materialets tjocklekar och värmekonduktivitetsvärden.

Värmemotstånd (R-värde)

Ett materials värmemotstånd beräknas genom att dela tjockleken (d) uttryckt i meter med värmekonduktiviteten (λ) uttryckt i W/mK:

Thermal resistance R-value

Värmemotstånd betecknas som m2 K/W. Ju högre värde desto effektivare är materialets isolering. Värmemotståndet varierar beroende på materialtyp, densitet och porstruktur, fukthalt och temperaturskillnad.

Ytmotstånd

Ytmotstånd är ett mått på materialytans naturliga resistans mot strömflöde och beror inte på materialets fysiska dimensioner. Motståndet minskas om ett tunt skikt med relativt orörlig luft förekommer på materialets yta. Detta ger ett motstånd mot värmeflödet, vilket resulterar i ett temperaturfall över hela luftspalten. Yttemperaturen varierar beroende på hur värme överförs.
  • Rse = luftmotstånd för utsidans yta (rörlig luft) 
  • Rsi = luftmotstånd för insidans yta (stillastående luft)

För att beräkna det totala R-värdet hos en komponent som består av flera olika material får man börja med att beräkna R-värdena för varje enskild komponent, inklusive insidans och utsidans yta. 
Rtotal = Rse + R1 + R2 + R3 + Rsi

Värmegenomgångskoefficient (U-värde)

Värmegenomgångskoefficienten (U) anger förmågan hos ett element i en konstruktion, med en given materialtjocklek, luftspalter etc., att överföra värme under stadiga förhållanden.

Det är ett mått på värmemängden som per timme passerar genom en yta av 1 m2 när 1 °C temperaturskillnad existerar mellan miljöerna som omger konstruktionen.

Detta värde erhålls som ett reciprokt värde av summan av alla värmemotstånd (R) för respektive komponentmaterial och motståndet för insidans och utsidans yta:

U-värden för konstruktion fastställs mot den önskade energiprestandaklassen eller som lägst för att uppfylla lokala byggregler.


Thermal transmittance value


Det betecknas som W / m2

För byggsystem med reglar sker en stor del av värmeförlusten via värmekonduktivitet genom reglarna, som har ett lägre värmemotstånd än isoleringen (köldbryggor). 

Konstruktionens värmemotstånd kan förbättras genom att minska effekten av köldbryggor genom reglarna. U-värdet behöver inte korrigeras om:
  • Väggen fästs över en tom yta
  • Väggen fästs mellan en murskiva och träreglar
  • Värmekonduktiviteten hos fästanordningen, eller delar av den, är lägre än 1 W/(mK)

Värmegenomgångskoefficient u värde

Räkna särskilt in effekten av köldbryggor i U-värdesanalysen eftersom ökad värmeisolering också ökar den relativa effekten av köldbryggor. Genom att optimera byggelementens dimensioner och noga planera anslutningarna uppnås en markant minskning av köldbryggor. 

Utvärdera och beräkna också effekten av geometriska köldbryggor, som hörn och fönsterbrädor, i konstruktionsfasen. Genom att optimera de bärande reglarna kan man reducera antalet regelkonstruktioner och på sätt undvika effekten av köldbryggor. 

Beräkna U-värdet enligt standarder (till exempel EN ISO 6946 i EU). I standarden finns följande information, som påverkar U-värdesberäkningen:
 
  • Ytmotstånd (färg, vindhastighet, ej plana ytor)
  • Värmemotstånd för ventilerade och oventilerade luftspalter (konvektionseffekt)
  • Beräkning av totalt värmemotstånd för homogena, inhomogena (övre Rmax- och lägsta Rmin-gränsvärden för motstånd) och avsmalnande skikt
  • Korrigeringar (ΔU) → luftspalter ΔUg + mekaniska fästanordningar ΔUf + omvända tak ΔUr
Passivhus byggs med olika konstruktionssystem. Det låga uppvärmningsbehovet betyder dock att nivån på värmeisoleringen måste vara betydligt högre än normalt. Vägledande målvärden för den totala värmegenomgångskoefficienten och egenskaper hos det yttre skiktet anges nedan:
  • Yttervägg 0.07–0.1 W/m2K
  • Golv 0.08–0.1 W/m2K
  • Tak 0.06–0.09 W/m2K
  • Fönster 0.7–0.9 W/m2K
  • Fast fönster 0.6–0.8 W/m2K
  • Ytterdörr 0.4-0.7 W/m2K

Värmeförlust

Beräkna värmeförlusten genom en given stomme genom att multiplicera ytarean med stommens U-värde och sedan multiplicera det värdet med temperaturskillnaden (som vanligen betecknas med den grekiska bokstaven Delta) mellan insidan och utsidan.

Q = A*U*(Tinsida - Tutsida)*h or Q = A*U*ΔT*h

När en stomme består av flera olika material, t.ex. en vägg som består av fönster och en dörr, måste värmeförlusten genom varje enskild komponent beräknas separat. Lägg sedan ihop delarnas värmeförluster för att få total värmeförlust.

Qvägg = Qreglar + Qfönster + Qdörr

Ju större temperaturskillnad, desto högre differens – drivkraften bakom värmeflödet – och desto högre risk för värmeförlust.

I passivhus erhålls energibesparingar genom tjocka värmeisolerande skikt. 
  • Väggkonstruktionens tjocklek kan vara 400–600 mm beroende på konstruktionsmetod och material.
  • I takkonstruktioner, där det är något enklare att isolera, kan isoleringstjockleken vara på upp till 700 mm.
  • Isoleringstjockleken i ventilerade golv kan vara 500 mm. I konstruktioner som ligger mot husgrunden är dock frostskydd avgörande för en säker värmeisolering av golv. 

Sverige har erfarenhet av värmeisolering på 250–300 mm för golv som ligger direkt mot husgrunden. Aktuella frostskyddsanvisningar omfattar isoleringstjocklekar på upp till 200 mm. Risken att grunden fryser beror på byggplatsen och markförhållanden. Värmeförlusten hos välisolerade golv är så liten att den inte kan förhindra att marken under husgrunden fryser utan ett jämnt frostskydd i ytliga grundkonstruktioner.

För att förhindra att husgrunder fryser krävs ofta frostisolering i husgrunderna och värmeförlust från golvet som ligger mot grunden. Värmeisoleringen i golvet i ett passivhus är så bra att värmeförlusten i golvet inte hjälper till att skydda mot tjäle. Tjälrisken på byggplatsen måste identifieras genom att markprover tas. Därefter måste frostisoleringen av husgrunden anpassas för att motsvara riskensk.

Värmeförlust på grund av sättningar i lösull

Värmeisolering med lösull är en in-situ-produkt baserad på granulerad mineralull som sprutas in i ett vindsutrymme med en blåsanordning. Sprutad isolering kan också användas för att isolera väggar. 

Sprutad isolering tenderar att sätta sig med tiden. Av stabilitetsskäl får den långsiktiga sättningen inte överstiga konstruktionsvärdena. Sättningar beror på både vibrationer samt variationer i temperatur och fukt över årstider. 

På bilden nedan kan du se vad sättningar i isoleringen innebär i praktiken. Sättningar kan orsaka spalter och hålrum i isoleringen i vindsutrymmen så att kall luft tränger igenom stommen och kondensrisken ökar.

Värmeförlust

Lång erfarenhet visar att sättningar i Paroc stenull på vindsbjälklag är cirka 2–3 %. Detta innebär att stenullsisolering inte utgör någon risk för vindsutrymmen vad gäller sättningar. Paroc installerar alltid ett isoleringslager som är 5 % tjockare än vad som krävs. 

b. Lufttäthet

Luftrörelserna i en klimatskärm orsakas av temperatur- och tryckskillnader mellan utsidan och insidan. Detta orsakas av följande effekter: 
Lufttäthet

1. Vindeffekten  Vindtryck orsakar luftläckage. Kall luft pressas in genom springor på lovartsidan och varm luft pressas ut genom den större delen av den övriga stommen.

2. Skorstenseffekten Huset fungerar som en skorsten, varm luft stiger och kan försvinner ut genom öppningar i husets övre delar och kall luft dras in runt golv och golvlister för att ersätta den varma luften.

3. Ventilationseffekten Mekaniska och passiva ventilationssystem byter avsiktligen ut inomhusluft med "friskare" utomhusluft. Trycksatta system blåser in luft i huset, trycklösa system blåser ut luft och balanserade system tar in lika mycket luft som de trycker ut.

Att kontrollera luftrörelserna genom husets klimatskärm är viktigt för att minska värmeförlusten och förhindra fuktbildning. Utläckt luft transporterar både värme och fukt (i form av vattenånga) till utsidan. Vattenånga (som transporteras med luften) kan kondensera i klimatskärmen och är en av huvudorsakerna till konstruktionsfel i ett hus.

Lufttätheten i ett hus klimatskärm kan mätas i enlighet med standardtryckprovet, genom att utsätta huset för 50 Pa övertryck och bedöma husets luftväxlingshastighet. Luftläckagevärdet i ett hus bör inte överstiga 1 per timme. Nedan följer några typiska luftläckagevärden för olika hus:
  • Befintlig äldre byggnad = 2 – 3 l/s m2
  • Standardhus enl BBR = 0,8 – 1 l/s m2
  • Energiklokt hus = 0,5 l/s m2
  • Passivhus = 0,3 l/s m2

Energiförbrukning

 
Kravnivån för lufttäthet är betydligt hårdare och värdet som krävs för ett passivhus (< 0.3 l/s m2) börjar bli standard. Lufttätningen måste planeras på ett sätt som ger oavbruten installation för hela ytterskalet. 

Lufr- och ångspärr   
  • En luft-/ångspärr förhindrar luft-/vattenångor från att tränga igenom klimatskärmen. Placera alltid spärren på den varma sidan av klimatskärmen. 
  • Ett vind-/väderskydd på utsidan av klimatskärmen förhindrar vind från att blåsa igenom isoleringen och skyddar klimatskärmen mot regn och snö. 


Luft-/ångspärr

En ångspärr placeras bakom den inre väggskivan. Skydda ångspärren med ett 45-70 mm tjockt installationslager direkt innanför den inre väggskivan. Ångspärren förhindrar att luft och fukt rör sig i konstruktionen. Det är viktigt att säkerställa att ångspärren är oavbruten och tät runt alla eventuella hinder.

Luft-/ångspärrmaterialets luftgenomsläpplighet bör vara < 3 x 10-6 m3 / m2 s Pa. Om plastfolie används måste skarvar överlappas tillräckligt och arbetsordningen måste planeras rätt så att överlappningen fortsätter förbi eventuella hinder i form av t.ex. mellanväggar. Placera överlappning mellan två fasta ytor som fungerar som tryckanslutning. 

Placera ång- och luftspärren insänkt från insidans yta så att det finns utrymme för att installera elledningar.

Undvik genomföringar i lufttätningen. Om detta inte är möjligt ska genomföringar genom massiva konstruktioner tätas med diktningar och en krage eller fläns användas där genomföringen går genom folie.

Vindskydd

Ett vindskydd placeras bakom fasaden. Vindskyddet är nödvändigt eftersom fasaden i många fall inte är lufttät. Använd ett vindskydd för att förhindra vind från att blåsa igenom eller runt isoleringen. Se till att vindskyddet inte fungerar som en fuktspärr och håller kvar fukt inuti klimatskärmen. Vindskyddet ska vara vindtätt men vattenånga ska kunna passera igenom det. Vindskyddets resistans mot vattenånga ska vara fem gånger mindre än luft-/ångspärrens resistans.

Vindskyddskraven för energisnåla hus är desamma som för standardhus. Ett ordentligt vindskydd har en avgörande betydelse för hur energisnålt ett hus är. Kontrollera lokala byggkrav för maximal luftgenomsläpplighet, inklusive alla fogar. I Finland är till exempel maximal luftgenomsläpplighet för ett vindskydd < 10 x 10-6 m3 / m2 s Pa. 

 Standard hus
(vägledande värden)
  Lågenergihus
(vägledande värden) 
   Paroc Passivhus koncept 
(vägledande värden)
 
 U värde W/m2K Isoleringstjocklek   U värde, W/m2K Isoleringstjocklek   U värde, W/m2K Isoleringstjocklek
 Takisolering
 0.15 260 - 310 mm   0.08 - 0.12 300 - 400 mm   0.06 - 0.09  > 450 mm
 Yttervägg
 0.24 150 - 175 mm  0.13 - 0.15  230 - 300 mm  0.07 - 0.1  > 300 mm 
 Golv
 0.2  100 - 150 mm 0.13 - 0.17 150 - 250 mm  0.08 - 0.1  > 300 mm 
 Fönster
 1.4   1.0 - 1.3    0.7 - 0.9   
 Monterade fönster
        0.6 - 0.8   
 Dörrar
 1.4   0.9 - 1.2    0.4 - 0.7   
 Lufttäthet
 < 4   < 1    < 0,6   
 Årlig värmeåtervinningsgrad i ventilationen
 30 %   > 60%    > 75%   

Effekten av stenullsisoleringens densitet på luftgenomsläppligheten

Mineralullens isoleringsförmåga beror på stillastående luft mellan fibrerna. Luftrörelse i isoleringslagret försvagar isoleringsförmågan. En ökad isoleringsdensitet minskar mängden luftrörelser och förbättrar isoleringsförmågan. Ju lägre densitet, desto bättre vindskydd krävs.

Effekt av stenullsisolering

 

c. Fukt

När man ska bygga hållbara hus i nordliga klimat är det viktigt att kontrollera fukten i alla dess former: fast, flytande och gasformig.

Fukt   

Fukt tränger in i och försvinner från en byggnad genom fyra grundmekanismer:

  • Inträngning av regn (vindskydd)
  • Luftläckage (luftspärr)
  • Diffusion
  • Fukt från marken 
Vattenånga kommer in i inomhusluften genom vanliga vardagsbestyr (se tabellen nedan). Mängden vatten som genereras från normala hushållsuppgifter kan vara ganska stor. 

Källa till vattenånga
(genomsnittligt hus/dag) 
Ungefärlig mängd genererat vatten
(liter/dag) 
 4/5 personer som sover:  1,5
 2 aktiva personer:  1,6
 Tvättning och torkning av kläder  5,5
 Matlagning  3
 Duschning  0,5

Relativ luftfuktighet

Luften kan bestå av olika fuktmängd beroende på lufttemperaturen. Faktiskt ångtryck är ett mått för mängden vattenånga i en viss luftvolym och ökar när mängden vattenånga ökar. 

Luft som uppnår mättnadsångtrycket är i jämvikt med en plan vattenyta. Detta innebär att ett lika stort antal vattenmolekyler dunstar från vattenytan till luften som antalet vattenmolekyler som kondenseras från luften tillbaka till vattnet.

Mängden vattenånga i luften är ofta mindre än vad som krävs för att mätta luften. Relativ luftfuktighet är procenten av mättnadsfuktighet, som vanligtvis beräknas i förhållande till mättnadsånghalten.

 

Relativ ånghalt

 

Relativ fukthalt

 

Den vanligaste enheten för ånghalt är g/m3

Om den faktiska ånghalten är 10 g/m3 vid 20°C jämfört med en mättnadsånghalt vid samma temperatur på 17,3 g/m3, är den relativa luftfuktigheten:

 

Relativ ånghalt

 

Relativ fuktighet  Relativ luftfuktighet (RH 40 %) betyder att 40 % av maximal mängd fukt finns i luften vid en viss temperatur.

 

Daggpunkt

Daggpunkten är den temperatur då vattenånga omvandlas till flytande vatten. Detta beror på båda temperaturerna och mängden fukt i luften. 

Om vi har en daggpunkt på 10 ⁰C kommer vatten att bildas på alla ytor i rummet som når denna temperatur. För att förhindra kondensering kan man antingen höja yttemperaturen eller sänka den relativa luftfuktigheten.

Vattenånga kondenseras endast till en annan yta om ytan är kallare än daggpunktstemperaturen, eller om vattenångans jämviktsläge i luften överskrids.

Det enklaste sättet att undvika skador som uppstår på grund av vattenånga och fukt är att minska mängden som genereras.

Diffusion

Diffusion uppstår vid olika ångtryck som är ett resultat av skillnader i ånghalten mellan två platser. Under uppvärmningssäsongen transporterar detta fuktflöde vattenånga genom klimatskärmen där ångan kan kondensera på kalla ytor. Ångspärrar används på insidan av klimatskärmen för att förhindra fukttransport.

Vattenånga kan passera genom alla material till en viss grad. Kondensering sker oftast inte så länge två tredjedelar av väggens isoleringsvärde finns utanpå ångspärren. I de nordligaste regionerna kan ett isoleringsvärde på upp till 80 % dock behövas utanpå ångspärren.

Kapillärfukt

Kapillärkraft är förmågan hos en vätska att flöda i trånga utrymmen utan hjälp av, och i motsatt riktning mot, yttre krafter som tyngdkraft. Denna företeelse förekommer, till exempel, i marken. 

 

Kappilärfukt  På samma sätt som vatten transporteras mot tyngdkraften uppåt genom ett rör transporteras vatten uppåt genom markporer, eller utrymmen mellan markpartiklar. Till vilken nivå vattnet stiger beror på porstorleken. 

 

Vanliga områden med kapillärstigning är fundamentet och upp i stomväggar samt kapillärsugning av vatten bakom en panel. Kapillärkraften kan regleras genom att täta porerna eller göra mycket stora porer. Stenull utan hygroskopiska egenskaper fungerar också som en kapillärbroms mellan jorden och grunden.

 

Konstruktionstips för att bygga fuktsäkra klimatskärmar

- Skapa jämvikt mellan fuktning, torkning och lagring

- Skapa jämvikt mellan fuktning, torkning och lagring

Praktiska regler
- Upprätta en kontinuerlig plan för regnkontroll, inklusive alla ingående detaljer
- Använd oavbrutna luft-/ångspärrar
- Använd isolering för att förhindra kondensproblem
- Låt inbyggd och oavsiktlig fukt torka – se upp för torkbromsar

Ta också hänsyn till torkförmågan hos konstruktionsdelarna. I utformningen måste också fukt i konstruktionen ges en väg att torka. En byggnad ska skyddas mot fukt genom att man skapar dränering för ytvatten och kapillärbromsar för att hålla grunden torr. Hällregn måste beaktas när konstruktionsdetaljerna utformas, till exempel en skarv för fönsterbrädan.


d. Fönster

Fönstren är en del av klimatskärmen med den högsta värmegenomgångskoefficienten. Ta därför hänsyn till fönstrens prestanda, storlek och riktning när du konstruerar en byggnad. Fönster tar upp och släpper ifrån sig värme på följande sätt: genom direkt värmekonduktivitet genom glaset och karmen, genom värmestrålning in i huset från solen och ut från huset från rumstempererade föremål samt genom luftläckage genom och runt dem.

Den totala värmegenomgångskoefficienten, U-värdet (W/m²K), används för att fastställa hur snabbt ett fönster leder värmeflöden som inte kommer från solen. U-värden som fastställts genom europeiska standarder representerar hela fönstrets prestanda, inklusive karm och distansmaterial. Ju lägre U-värde, desto energieffektivare fönster.

Fönsterytan är vanligtvis 15–20 % av golvytan. Även om fönstren har en bra lågenerginivå (U-värde < 0,8 W/m2K) får de inte vara för höga. Inte ens ett bra fönster kan förhindra känslan av drag som orsakas av höga fönster. För en behaglig inomhustemperatur bör fönstren inte vara mer än 1,8 meter höga. I kalla klimat bör fönster inte vara i marknivå för att säkerställa beboligheten och lufttäta konstruktionsdetaljer.


Luftläckage; hur snabbt luft tränger in genom fönsterkarmen när det finns en specifik tryckskillnad över fönstret påverkas av skarvdetaljerna mellan fönstrets olika delar.

Total solenergitransmittans, g-värde, är en bråkdel av den solstrålning som kommer in genom ett fönster som släpps in direkt och/eller absorberas och därefter släpps ut som värme inuti huset. Ju lägre g-värde, desto mindre solvärme som släpps igenom och desto större avskärmningsförmåga. Ett fönster med högt g-värde tar effektivare upp solvärmetillförseln under vintern. Ett fönster med ett lågt g-värde minskar kylbehovet effektivare under sommaren genom att blockera värmetillförseln från solen. Hur högt/lågt g-värde ett fönster har beror därför på klimat, riktning och utvändig avskärmning.

Selektiv beläggning är ett genomskinligt metall- eller metalloxidskikt som släpper igenom och reflekterar olika strålningsfrekvenser på olika sätt. Selektiv beläggning minskar strålningsgraden genom fönstret och förbättrar fönstrets värmeprestanda.

En gasfyllning som inte är luft (argon, krypton och xenon) kan användas för att förbättra ett fönsters energiprestanda. Distansmaterial är också viktigt.

Att fukt utifrån kondenserar på den utvändiga ytan av ett högkvalitativt fönster är en ny företeelse. Kondens orsakas av att temperaturen på den utvändiga ytan sjunker under utomhusluftens daggpunkt. Temperatursänkningen beror på strålningsutbyte mot en klar himmel. Detsamma sker även för standardfönster, men detta kompenseras av värmeläckage.

Solskyddsfönster minskar solens värmebidrag med upp till 60 %. Avskärmning minskar dessutom mängden kondenserad fukt på fönstrens utvändiga yta under molnfria nätter. Kondens orsakas av att fönsterytan kyls ned på grund av värmestrålning. Kondens är således ett tecken på att fönstret har bra värmeegenskaper.